Känslosam & dagvård

2015-01-16 | 22:43:36 | Kategori: Min vardag | 2 kommentarer
Hej fina människor där ute i världen! 

Jag har inte varit särskilt aktiv på sistone, vilket ni kanske märkt. Jag har mina vettiga anledningar, verkligen. Fullt upp med livet. Inte konstigt att jag blir trött. 

Trött trött trött, såklart har det hänt att jag somnat på någon lektion lite här å där, standard. Speciellt på tisdagar, långa tisdagar. Onsdag med matte & foto, lagom trött här med. Kan ju säga att jag uppskattade torsdagens sovmorgon följt med foto. 
Efteråt träffade jag Sara i regniga stan och åkte till träningen som jag tittade på. Åskådare, det suger. 

Lite Harry Potter inspo bah


Inte är det konstigt att jag är dödstrött just nu denna fredagskväll. Hade möte imorse innan idrotten (som var basket, å jag suger på basket) och sedan retorik (bästa lektionen) på eftermiddagen enda till klockan fyra då jag tog bussen hem och var ganska väldigt trött. 

Inte är det konstigt att jag är trött just nu, och även extra känslosam faktiskt. Inte är det konstigt att jag är känslosam heller. Hjärnan har arbetat en himla massa under dagen, både depp och positivt. Så blandat. Plus att jag har tendensen att bli extra känslosam på kvällar när jag är trött och tänket lite för mycket. 
Sen så nu ikväll fick jag sms av en, eller förresten två väldigt fina vänner där det stod hur mycket de uppskattar mig och varandra, kan ju säga att jag uppskattar dem något sjukt. Blev så berörd och full av värme! Åååh! 
Sen så blir jag så varm av folk som bryr sig om mig och önskar mig all lycka i livet. Människor som bryr sig är bland det finaste som finns. Jag får så himla mycket stöd och lycka till av folk som faktiskt bryr sig, asså det värmer så himla mycket! 



Lycka till med vadå, för att skapa en snygg övergång. Jo, jag har ju skrivit att jag har tänkt att ta upp en väldigt privat sak men inte vetat hur jag ska formulera mig. Men nu ikväll är mina känslor hyfsat frisläppta och jag känner att ahmen för tusan, kan väl berätta. 
Alla dessa extra möten har handlat om min ätstörning, vilket kanske inte var för överraskande direkt. 
Jag har typ stått still på samma trappsteg ett bra tag och inte kommit vidare då den behandlingen vi kört har fungerat upp till ca 75% fri. Haft de resterande ungefärliga 25% kvar under nästan ett års tid! gått lite upp & ner emellanåt, men det steget jag står och stampar på just nu är samma steg som för ett år sedan. Så HUR ska jag göra för att bli 100% fri och slippa känna mig så begränsad för mat som jag fortfarande är? Måste upp ytterligare några kilon i vikt och utmana mig med mat osv så jag senare kan leva ett liv som helt friskförklarad. 

Eftersom den behandlingen inte ger några resultat längre just nu har mina behandlare framfört dagvård som ett förslag. Alltså att man är på ätstörningsmottagningen i 6 hela veckor med typ fyra-fem personer till som är i ungefär samma sits som en själv, i mitt fall personer som också behöver extra hjälp med det sista. Där är man under dagtid på måndagar till torsdagar (eller "ledig" onsdag föremiddag & hela fredagen, men då ska jag gå i skolan istället) och där är det som en egen skola i sig, lära sig om kroppen, äta mat och lära sig av andra patienter. 

Efter många om och men tackade jag tillslut ja till denna möjlighet. Själv känner jag att det är möjligt att leva som jag gör idag, lite begränsad men det går. Mina föräldrar och behandlare är inte eniga om detta, de ser hur osunt jag fortfarande tänker och vill hjälpa mig att bli helt fri från anorexin. Visst, jag är väl medveten om att jag begränsar mig ibland, är fortfarande rädd för viss mat osv osv osv. Men det är klart jag är skraj, orolig och nojig eftersom jag inte helt anser att jag är i akut behov av detta just nu, mest fokuserad på skolan. Men kanske behöver jag hjälp med att inse vissa saker. Så jag tror jag känner mig beredd att möta alla dessa utmaningar jag vet det kommer bli under dessa sex veckor jag kommer vara borta. Ska ge mig fan på att bli fri och kunna leva MITT liv! Sex veckor är ganska länge och ja, jag kommer missa en del i skolan men efter mötet med rektor och mentor idag så känns det lugnare, för det kommer lösa sig. Jag kommer kunna ta igen det och det lättade på axlarna en hel del. 

Plugget är en del, sen kommer jag inte kunna träffa mina underbara vänner under skoltid lika ofta heller. Kommer träffas på fritiden osv men inte alls lika ofta. Ååh vad jag kommer sakna dem! Men det håller ju inte på i evighet direkt, det är trots att endast sex veckor. Nu har jag sex veckor jag kan fokusera extra mycket på mig själv och jobba intensivt med mig själv. Detta kommer gå bra Savannah. Tack till alla som tror på mig, jag älskar er! 

Assååååeee finns ju snyggare x)

Postat av: Michaela Mattsson

❤️❤️

Svar: ❤️❤️
Savannah Fäldt

2015-01-16 @ 23:36:21
URL: http://michaelagmattsson.blogg.se
Postat av: Klara

Älskade vännen

2015-01-17 @ 10:44:37

Släng in en kommentar här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din kommentar:

Trackback