Hela hösten har redan passerat

2015-11-25 | 20:05:00 | Kategori: Min vardag | 0 kommentarer
Hej! 
Nej nu var det galet längesedan jag bloggade. Om jag inte räknar med helgerna jag varit i Stockholm (som jag redan skrivit om) så har det gått 12 veckor sedan senast jag uppdaterade. Förmodligen behövde jag denna paus eftersom jag haft väldigt mycket annat i huvudet jag behövt fokusera på. Medger att jag mått väldigt dåligt under hösten och försökt ta hand om mig själv och pluggandet på bästa sätt. Tiden har inte räckt till för bloggen helt enkelt, eller jag har använt tiden till annat. 
Men nu känner jag att jag vill komma igång med bloggen igen, jag tycker ju det är kul så varför inte liksom. Plus att jag vill ha koll på mitt liv utan att glömma saker. Än en gång för min egen skull, som jag påpekar allt för ofta känns det som. 
 
Hoppas ni alla där ute mår prima och är minst lika taggade till julen som jag är! Mina julkänslor började redan i september så jag är väl förberedd! Åååh, älskar julen med lussekatter (som jag för övrigt kan äta utan ångest eftersom jag ätit så många, är så grym!) och allt mys! 
Hur är läget med mig nu då? Jodå, det funkar. Om jag intalar mig själv att det är bra så kanske det blir bra tillslut. Det är trots allt jul snart och det är så himla mysigt! Just nu ikväll är jag glad eftersom jag drar till Stockholm på måndag, igen. Men denna gången med Cassie, som ska se Troye, och så ska vi hälsa på Becca! Är riktigt riktigt taggad på detta, behöver verkligen någon rolig händelse i vardagen. Har mycket plugg i skolan nu innan jullovet vilket också tar på krafterna. 
 
Känner lite halvt ångest inför studenten på tal om skolan. Trivs så otroligt bra på min skola, asså jag vill inte sluta! Behöver ta tag i mitt liv och skaffa jobb, är pank i nuläget. Ändå beslutar jag att åka till Stockholm. Jag som nästan var rik så nyss som i somras. Well, får väl skylla mig själv när jag rest, köpt olika konsertbiljetter, ätit och festat bort mina pengar. Nåväl. 
 
Kan även berätta att jag i söndags, för första gången på 5 månader, var med på en fotbollsträning! Anledningen är fortfarande min ätstörning, att jag behöver gå upp de kilon jag tappade i somras då jag hamnade i ytterligare svackor. Jag är så otroligt trött på detta, otroligt trött på att jag förhindrar mig själv att spela fotboll och leva obegränsat. Nu har ätstörningen plågat mig konstant varje dag i 4 år. Fyra år. Tänk om jag hade kunnat se in i framtiden den dagen jag beslöt godisförbud. Samtidigt kan jag inte tänka så, hade med säkerhet inte varit den person jag är idag om jag inte hade jobbat såhär mycket med mig själv. Inte för att jag påstår att jag är en jättebra människa nu osv, för det är jag inte, men känner mig själv bättre. Blö, orkar inte tänka just nu. Känner att jag inte kommer sluta tänka då, vill liksom sova inatt för imorgon väntas en lång och seg skoldag. 
 
Ja men vi får väl se hur länge jag uppdaterar här till vidare. Ha det nu riktigt bra!
 
 
 

6 november 2015 - ABSOLUT BÄSTA DAGEN I MITT LIV!

2015-11-09 | 00:30:00 | Kategori: Min vardag | 0 kommentarer
 
DET GÅR INTE ATT FÖRKLARA HUR MYCKET DETTA VERKLIGEN BETYDER FÖR MIG! JAG HAR TRÄFFAT PERSONEN SOM HJÄLPT & HJÄLPER MIG SÅ OTROLIGT MYCKET, VÄRLDENS BÄSTA DEMI LOVATO! MIN HÖGSTA DRÖM HAR GÅTT I UPPFYLLELSE! JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD OCH LYCKLIG! 😭 
Ok Savannah, sansa dig. Men hur fan ska jag kunna vara lugn när detta faktiskt hänt på riktigt!? Jag kan verkligen inte förstå det, känns som en dröm. När jag var där, jag var i en dröm, jag upplevde min största dröm. 
 
Tar allt från början (för att jag ska komma ihåg aaaaaaaaaallt). I torsdags gick jag i skolan, som vanligt. Var halvt lycklig att vi fick sluta redan vid tolv för vi hade inställda lektioner på eftermiddagen (eller egentligen att vi skulle arbeta hemma istället vilket jag inte gjorde för aa, det kommer!). Så åkte hem, åt, la mig i sängen as always och tävlade gång på gång på insta för rix fm. La ut samma Demi tävlingsbild hela tiden, kan tänka mig att folk är trötta på den gula bilden, but I really don't care. 
Skulle precis börja plugga på svenskan när Rebecca ringer mig 16:23. Först trodde jag hon ringde för att gråta lite tillsammans med mig för att vi aldrig vann, men det första hon säger är "Vi ska träffa Demi imorgon!" Och jag bara "vaaa, du skämtar, du driver med mig, asså vaaaaa!". Jag började skaka, sprattlade med benen (låg i sången da), skrika och blev helt galen. Hände det verkligen på riktigt? Hon var såklart också helt galen. Asså jag sprang runt hemma och skrek samtidigt som jag hade Rebecca i luren i en halvtimme. Blev för chockad for att gråta, gråten kom senare under kvällen istället innan jag skulle sova, vilken inte blev det lättaste. Skrev på Twitter för att jag var så exalterad och massvis med folk hörde av sig. Ringde Malin, mamma & pappa direkt och var i total chock!
Sen beställde jag tågbiljett till Stockholm och började tänka på vad jag skulle ha med mig, ha på mig och alla förberedelser. Var så chockad och uppe i varv, det tog säkert två timmar innan jag hopade in i duschen då jag bestämde precis vad jag skulle säga till Demi. Tänkte igenom hur det skulle va o träffa henne men då tänkte jag inte på att hon skulle kolla rakt in i mina ögon så det blev definitivt bättre irl! 
Hursomhelst, var så skakig under kvällen och sket totalt i plugget, såklart! 
Ja, det var torsdagen det - då jag fick reda på att jag skulle få uppleva min dröm. 
 
Vaknade 05:38 av alarmet på fredagen den 6 november 2015 - den absolut bästa dagen i mitt liv! 
Såklart jag var svintrött men flög upp ur sängen för att fixa mig. Linser, halva sminket (kunde inte ta mascara för har ingen vattenfast), plattade håret (som ändå blev vågigt pga vädret och att vi gick ute), åt frukost och packade väskan. Sedan hämtade pappa mig klockan sju och skjutsade mig till Halmstad station där jag tog tåget till Göteborg 07:35. I Göteborg fick jag vänta i typ 50 minuter så då köpte jag en muffin och kaffe undertiden. Sedan gick jag på tåget  till Stockholm vid tio och kom fram 14:35. Storgrinade ett tag på tåget ännu en gång men förstod fortfarande inte vad som skulle ske. Var så galet nervös, skakade.
Mötte upp Rebecca på stationen, vi gick på toa och sminkade mig helt. 
Köpte biljett till pendeln och gick till Södermalm (rix fm) där några andra fans redan stod för att stalka, inte så många som hade vunnit fast det var såklart folk som hade vunnit som stod där också. Demi hade gått mellan bilen och in en liten stund innan vi kom som vi fick se på video då av dem andra. Då fick vi se hur jävla snyggt klädd hon var och jag freakade lite.
 
Stod där och snackade med gott folk i typ över en halvtimme innan vi vinnare fick gå in. Vi stod med på listan yaaass! Var helt hyper såklart men förstod än en gång inte att det hände. Drömmen. Så vi stod i kön en liten stund, gick ner till "tv studion" som var en scen i ett rum, dah. Stod o väntade ett bra tag och var asnervös! 
Men det var inte stort alls och jag trodde det skulle vara betydligt fler personer än vad det var. Kanske 40 pers tippar jag på OCH JAG VAR SÅ GALET NÄRA HENNE! Stod en framför mig som jag lutade handen på (hehe) undertiden jag filmade för kollade inte i mobilen. Kollade i hennes ögon för det mesta och var verkligen i nuet. Det är precis så konserter ska vara (för ja, det var en liten konsert och jag är så jävla tacksam att just jag fick uppleva den första "konserten" hon gör i Sverige, om jag bortser från framträdandet på Café Opera som jag hörde live men inte såg), att jag var där och levde i nuet, jag levde i min högsta dröm och var för chockad att jag inte grät. Det är så sjukt, jag tänkte verkligen att Detta är min högsta dröm och jag lever i den just NU, NJUT. OCH JAG NJÖT. Hon stod där en meter framför mig och sjöng som en Gud. Hon om någon kan sjunga live! 
Tog med mig kameran också vilket var helt onödigt för jag använde den aldrig. Hade mobilen istället eftersom vi stod så långt fram att en kamera bara hade varit störande och hade inte levt i nuet då. 
 
Vid klockan fem presenterade dem upp Demi till scenen och snubben ställde lite frågor som hon svarade på, hon blev typ bekvämare då efter ett litet tag. Sedan började hon med Confident och gud vad grym hon var! Det var här jag fick den första ögonkontakten med henne! Asså hennes kläder, hennes hy, hennes hår, tatueringar, smink, ögon, hela hon är så otroligt vacker! Dör så snygg hon är! ASSÅ HENNES ASS! Man kände verkligen att detta var en närvarande personlig spelning/konsert. AAAAAAAHH! 
Efter Confident skulle hon sjunga For You och jag skrek till och hon bara kollar i mina ögon och skrattar till, JAG DOG! Hon är den finaste på jorden! Sedan hade vi ögonkontakt många gånger efteråt också, vilket hon hade med alla typ för ja, så få var det som var där att hon kunde kolla på allihopa. 
Sen sjöng hon Stone Cold och asså gaaaaah, rysningar. Så himla äkta när hon hade gråten i halsen i slutet, så himla vackert! Världens finaste! 
Sist sjöng hon Cool for the summer som hon ville att vi också skulle sjunga, vilket vi gjorde. Garanterar inte att vi sjöng bra tho. Men vi sjöng och asså iiiiiiiihh!
Därefter sa hon hejdå och gick. Nej, därefter var det dags för att fotas med henne på en M&G, visst det höll inte på länge men det jag minns var länge, som om tiden pausade för tio sekunder. När vi stod i kön var jag så så nervös och rädd att jag skulle glömma säga vad jag hade tänkt. Sedan gick kön fort fram och snart var det våran tur. En i hennes crew sa "it's matches, it's so cute" för jag & Rebecca hade på oss kjol och ljusrosa toppar. Bestämde oss för vilken sida vi skulle stå på. Sen när det är vår tur kollar hon oss i ögonen och bah "Hello, how are you?". Vi sa "I love you" och jag berättade hur mycket hon hjälper mig och sen tog vi kort precis efter (hon höll om en såå mys!) och hon "Thank you so much" och kollade i mina ögon och sen hejdå typ. Visst var det rätt kort men minns det så himla väl! Så är så himla fin person. Asså leendet och ögonen! Ååååh! Grät inte när vi träffade henne, var nog för chockad. Men direkt när vi gick ut därifrån till scenrummet börjar jag storgråta. Jag sätter mig på huk och bara grinar. Jag tänkte för mig själv, att min största dröm precis gick i uppfyllelse. Efter så många år träffade jag faktiskt Demi på riktigt men jag förstod det ändå inte. 
 
Sen gick vi trapporna upp och gick in på toan för att försöka smälta allt. Precis påväg dit går vi förbi Demis crew och baksångarna men var för uppe i varv för att få fram ord på engelska, log typ bara. Efter det gick vi ut till Emelie och Julia som hade stått där utanför under hela tiden, ett bra tag. Då hade Demi redan lämnat med bilen från garaget och åkt till Idol. Så dem hade inte fått se henne då tyvärr. Vi snackade av oss hur det var, HELT JÄVLA UNDERBART! Ja juste, vi fick hennes album och autograf också i en påse. 
Stod där en stund innan vi gick till tåget och åkte hem till Rebecca i Knivsta. Handlade lite innan vi kom hem till henne för att kolla på Idol! Demi var helt fantastiskt grym i Idol också, för perfekt den kvinnan är asså! 
Det blev ett riktigt bra avslut på dagen den bästa dagen i mitt liv med Idol och massvis med snack innan vi somnade. 
 
Dagen efter (lördag) vaknade vi, åt frulle och blev skjutsad till Knivsta station där jag kramade Rebecca hejdå och for till Stockholm. Sedan tog jag tåget till Göteborg där jag stannade i två timmar (strosade runt i nordstan) innan jag åkte hem till Halmstad igen. Den sista halvtimmen (innan jag kom fram 18:30) var extra omtumlande då jag grät och grät. En kvinna sneglade lite konstigt på mig, men så vadå. Sedan blev jag upphämtad på stationen med känslorna svävande lite överallt, japp det blev rätt känslosamt ja. 
Hade planerat en lugn myskväll med syster, vilket jag hade behövt, men istället blev det förfest hos Jojjo men hängde inte med ut efteråt denna gången. Kände att jag var helt slut plus att jag är pank. Fattig student här ja som precis träffat Demetria Devonne Lovato. Detta kommer jag aldrig glömma, tack! 😭